Tänka sig vilket besvär de har att se skillnad på häst och häst. Stackars Embla fick gå kvar med sin tappsko, då det var YMIR de hade tagit in och konstaterat att alla skorna satt på. Att sen Arndis råkat få tappsko hon med är ju en annan historia...
Nä, nu vill ju Siggi att jag säljer Björk (skäcksto med blå ögon) till hans kompis Jessica. Hm, ska jag sälja den enda hästen som både mannen och sönerna kan identifiera?

Idag har jag insett att jag har en häst som är skönare än min Jetson-fåtölj och jag är modigare än jag trodde.
Jag är ju egentligen inte särskilt våglig av mig, men då jag är väldigt glömsk så har jag idag varit tvungen att utmana mig själv lite.
Hade besök av mina underbara småtjejer från storstan, solen strålade och de skulle ta en skogstur med Arndis och Embla. -Jag hänger på idag, sa jag när jag hämtade dem på busshållplatsen. Jag ska töltträna Ymir!
Vär inne i stallet putsade och kratsade vi idogt. Väck med isstyltor och istappar i hovskägget. Tjejerna börjarde sadla och jag gick för att göra detsamma.
-Visst ja, jag har ju bara två sadlar. Hm, inte kan jag be dem att rida barbacka. Men inte vågar jag rida en unghäst utan sadel? Jag ser rubrikerna: Dumdristig medelålders tant slog sig halvt fördärvad på isen när hon red utan sadel på en unghäst i skenande galopp.
Vad ska jag göra då? Jag kan ju inte säga att jag glömde att jag bara hade två sadlar. Så glömsk kan väl ingen vara.
Jag låtsades som ingenting, trotsade min feghet och satt upp (jaja, med min mans hjälp).
Vilken lycka att jag vågade. Ymir var så skön, takten var bättre än med sadel. Han slappnade av och längde på stegen.  När vi kom upp till rådjurens foderplats drog tjejerna iväg på en härlig galopp och Ymir och jag töltade glatt fram och tillbaka på snövägen. Ymir undrade lite varför inte vi också galopperade och jag viskade: Nästa gång, jag lovar, nästa gång galopperar vi också. Barbacka.

Söndag morgon den 30 maj föddes Hrisla. Namnet betyder liten gren och vi tyckte det skulle passa till mamma Björk.
Hans och Karin var på besök och hade på kvällen beställt föl och sol till nästa dag. Vad gör man inte för sina vänner? Solen strålade och Hrisla lyste vit i solskenet när vi kom ut vid 5-tiden. Björk hade valt att föda henne i vitmossan uppe på berget, med utsikt över hela hagen. Hrisla har bruna öron, en brun kind och blå ögon och väljer tölt precis som sin mamma.

Vår lilla kille Godi döptes till Ýmir när vi köpte honom 3 månader gammal, men det glömdes bort på Island när passet skulle utfärdas när han var 3 år. Vi kallar honom Ýmir i alla fall, men ibland blir det förvirrande.
Jag har hört historier om folk som fått hem fel häst, inte bara fel namn på hästen, men i detta fall är det rätt häst.
Ýmir gick med stona när han kom hit men nu är han lekkamrat till hingstarna. Han håller sig i mycket fin kondition av allt bus.
Han skulle till Stenholmen för att tränas av en elev, Emelie,  på C-tränarutbildningen på Strömsholm. Jag tror han hade varit helt fantastisk att göra provet med. Nu fick hon problem med benet och ridförbud, stackars tjej, så Anna tränar Ymir. Han gör framsteg varje dag, så läraktig och lyhörd. 
Egentligen ska vi ju sälja honom när han är inriden, men han är "one-of-a-kind" så jag börjar tveka.