Tänka sig vilket besvär de har att se skillnad på häst och häst. Stackars Embla fick gå kvar med sin tappsko, då det var YMIR de hade tagit in och konstaterat att alla skorna satt på. Att sen Arndis råkat få tappsko hon med är ju en annan historia...
Nä, nu vill ju Siggi att jag säljer Björk (skäcksto med blå ögon) till hans kompis Jessica. Hm, ska jag sälja den enda hästen som både mannen och sönerna kan identifiera?

Oliver tog in Embla så hon kunde få en ny sko i förmiddags. När han väl fått in henne, ser han att hon har alla skorna kvar. Hans första tanke var att han tagit fel brun häst, men det visade sig att det var rätt, men det var Arndis som tappat en sko. Ut med hästen för att byta.
När han försöker få fatt i Arndis, jagar Liten Björk och Hrisla mot grinden. De spränger staketet, och gillar tillvaron på fri fot skarpt. Med gemensamma ansträngningar får vi in Björk och Hrisla i hagen igen och Arndis ut till stallet. Bra jobbat Oliver!
Rörmokaren var här och fixade en ny kran, så nu behöver vi andast byta blandaren.
Siggi la på en ny sko på Arndis i ett huj.
Nu saknas bara foder och en ny blandare, så är vi kompletta ett tag igen.

Kylan är inte snäll denna vintern. Rörmokare är tillkallad. Och idag kommer Siggi och skall fixa en tappsko på Embla. Imorgon bär det iväg till Kjell för att köpa mer mat till matvraken i hagen.

Idag har jag insett att jag har en häst som är skönare än min Jetson-fåtölj och jag är modigare än jag trodde.
Jag är ju egentligen inte särskilt våglig av mig, men då jag är väldigt glömsk så har jag idag varit tvungen att utmana mig själv lite.
Hade besök av mina underbara småtjejer från storstan, solen strålade och de skulle ta en skogstur med Arndis och Embla. -Jag hänger på idag, sa jag när jag hämtade dem på busshållplatsen. Jag ska töltträna Ymir!
Vär inne i stallet putsade och kratsade vi idogt. Väck med isstyltor och istappar i hovskägget. Tjejerna börjarde sadla och jag gick för att göra detsamma.
-Visst ja, jag har ju bara två sadlar. Hm, inte kan jag be dem att rida barbacka. Men inte vågar jag rida en unghäst utan sadel? Jag ser rubrikerna: Dumdristig medelålders tant slog sig halvt fördärvad på isen när hon red utan sadel på en unghäst i skenande galopp.
Vad ska jag göra då? Jag kan ju inte säga att jag glömde att jag bara hade två sadlar. Så glömsk kan väl ingen vara.
Jag låtsades som ingenting, trotsade min feghet och satt upp (jaja, med min mans hjälp).
Vilken lycka att jag vågade. Ymir var så skön, takten var bättre än med sadel. Han slappnade av och längde på stegen.  När vi kom upp till rådjurens foderplats drog tjejerna iväg på en härlig galopp och Ymir och jag töltade glatt fram och tillbaka på snövägen. Ymir undrade lite varför inte vi också galopperade och jag viskade: Nästa gång, jag lovar, nästa gång galopperar vi också. Barbacka.